Hur ofta behöver man genomföra ett provfiske och vad behövs mer göras för att ha koll på sitt fiskevatten? Biologen och fiskerikonsulenten Carl-Johan Månsson delar med sig av sina erfarenheter.
– Om man inte redan genomfört ett provfiske så är det det första man bör göra för att lära känna sin sjö på riktigt, säger Carl-Johan Månsson. Det kräver en del jobb men ger också mycket värdefull information. Det är viktigt att tänka på att en del arter blir underrepresenterade i provfisken. Om man vill kan man även komplettera med miljö-DNA för att undersöka vilka arter som finns i sjön.
Om man inte redan genomfört ett provfiske så är det det första man bör göra för att lära känna sin sjö på riktigt
Att beställa ett standardiserat provfiske för en mindre sjö, 10–50 hektar, kostar 20 000 – 30 000 kronor, då fiskar man en eller två nätter. För en större sjö, 500–1000 hektar, kan det behövas fiskas fyra–fem nätter och kostnaden blir då cirka 60 000 – 70 000 kronor.
Carl-Johan anser att man bör genomföra nya provfisken vart femte år. I stora sjöar som är stabila kan det räcka med tio års intervall.
– Om det sker stora fysiska eller kemiska förändringar i sjön eller om fisketrycket är extremt högt kan man behöva upprepa provfisken vart annat eller vart tredje år.
Eget kontrollprogram
Carl-Johan anser också att föreningen bör utforma ett eget kontrollprogram som genomförs kontinuerligt, varje eller åtminstone vart annat år.
– Det handlar om att mäta siktdjup, pH och syrehalt. Dessutom är det bra att göra en så kallad makrofytinventering, där man kartlägger arter och mängder av vattenväxter.
– Gott om vattenväxter, och då i synnerhet undervattensväxter, visar på bra vattenkvalitet och bra områden för fisklek och uppväxtområden. Om det är ont om vattenväxter behöver man ta reda på varför och försöka åtgärda det.
Gör en fiskevårdsplan
Resultaten från provfiske, mätningar och inventeringar lägger grunden till den fiskevårdsplan som alla fiskevårdsområdesföreningar bör ha. Utifrån resultaten utformas vilka åtgärder som behöver göras och när.
Att lägga ut risvasar är också ett bra sätt att skapa gemensamma aktiviteter i föreningen.
– Det är också viktigt att följa upp och uppdatera fiskevårdsplanen kontinuerligt. Den som vill utöka underlaget kan även komplettera med att mäta PFAS-halter och metaller i fisken. Ju mer information, desto lättare att tidigt upptäcka trender.
Fiskevårdsplanen behöver också innehålla minimi- och maximimått, eventuella fångstbegränsningar och fredningstider/fredningsområden.
Risvasar och balansfiske
I sjöar med dålig växtlighet är ett tips också att lägga ut risvasar – träd, buskar och kvistar.
– Risvasar fungerar som bra gömslen och skydd för fiskynglen. Att lägga ut risvasar är också ett bra sätt att skapa gemensamma aktiviteter i föreningen.
Carl-Johan rekommenderar även att sjöar som inte är övergödda kan behöva reduktionsfiskas på vitfisk lite då och då för att upprätthålla balansen i sjön.
– Minst 50–60 procent av biomassan i sjön bör utgöras av rovfisk om man ska ha rätt balans, säger Carl- Johan Månsson.