Filmaren och föreläsaren Martin Falklind vill se engagerade fiskevårdsområdesföreningar, tuffa regler och höjda fiskekortpriser. Dessutom oroas han över att begreppet Catch & Release används på fel sätt.
Vad är sportfiske för dig?
– Som ung var det bara äventyr och jakten på den stora fisken. I dag handlar det mer om kamratskap och naturupplevelsen. Men såklart finns drömmen om den stora fisken fortfarande.
Vad, hur och var fiskar du?
– Nuförtiden fiskar jag mest med kameran och det är nog så svårt. Det brukar också bli någon fiskeresa varje år i Sverige eller världen. Jag har en favoritsjö där jag växte upp utanför Lerum där jag fiskar gädda, abborre och gös. Och havsöring på Västkusten, det enda vi egentligen har kvar här – resten är förstört när det gäller havet.
Vad är viktigt när du väljer fiskevatten?
– Självklart att det finns fisk. Därför vill jag aldrig åka till ställen där förvaltningen är dålig, då bidrar jag bara till utarmningen av vattnet, det känns bara olustigt.
Vad innebär bra förvaltning för dig?
– Att man ägnar sig åt fiskevård och har ett hållbart uttag av fisk. Att det finns fredningsområden, fångststatistik, regler om fönsteruttag och kvoter både för antal fiskare och antal fiskar som får tas upp.
Och hur vet du det?
– Om jag tittar på hemsidan och ser högar med fisk inser jag att det mesta är upptaget. Men om det verkar ordning och reda blir jag intresserad. Om de dessutom skryter om att de har hårda regler blir jag ännu mer intresserad. Då vet jag att man bryr sig om sitt vatten och sin fisk.
Hur tycker du att fiskevårdsområdena sköter sig?
– Från att varit en total katastrof börjar det se riktigt bra ut på sina håll, det är min upplevelse att det går åt rätt håll. Men generellt anser jag att man borde skärpa sina regler ytterligare och även motivera varför man gör det.
– Men då är det också viktigt att det finns ett engagemang kring vattnet. Kanske att man anlägger våtmarker, gör provfisken, röjer bort vandringshinder och restaurerar lekområden. Då är det ännu mer intressant för mig som fiskare att åka dit.
Hur ser du på fiskekortpriserna?
– Jag har länge tyckt att de ofta är alldeles för låga, det är ju en extremt liten del av vad allting kostar. Det finns en rädsla för att folk ska bli sura om man höjer priserna, som jag inte förstår. Det är ingen mänsklig rättighet att få fiska i ett vatten. Det är fiskevårdsområdena som bestämmer även vilka regler man ska ha. Om du gör ett bra jobb med ditt vatten ska du självklart kunna ta betalt. Ju högre kvalitet desto mer kan du ta betalt. Jag betalar gärna fler hundralappar per dag för ett bra vatten. Men om det är höga priser och dåliga regler blir jag bara förbannad. Jag tror att fiskevårdsområdena skulle få bättre ekonomi om de höjde kortpriserna, skärpte reglerna och visar att det bryr sig om sitt vatten.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Jag är positiv när det gäller våra inlandsvatten. Intresset och kunskapen ökar bland yngre människor som bryr sig om vattnen och jag hoppas och tror att fiskevårdsområdena blir allt duktigare på att förvalta sina vatten.
– Däremot ser det mer illa ut för havet. Många av de beslutsfattare som bestämmer fiskekvoter och regler är tyvärr både okunniga och vågar heller inte göra sig osams med fiskelobbyn.
Nåt mer du funderat på?
– Ja, jag har reagerat på att en del fiskevårdsområden och fiskecamper marknadsför ”Catch & Release”, vilket kan sända helt fel signaler. En bättre approach är att vi ska ha ett ”hållbart uttag” och sätter regler utifrån det, till exempel att alla honor eller alla fiskar av en viss storlek måste släppas tillbaka.
– Ambitionen måste ju vara att vi ska kunna skörda och ta upp mer fisk i framtiden, och att vi därför vårdar våra vatten för att få tillbaka en god produktion av fisk. Att marknadsföra Catch&Release reducerar fisken till att enbart vara en leksak, i förlängningen rent djurplågeri i mångas ögon.
