Det är lätt att bli bedrövad när man tar del av allt negativt som händer kring fisket och våra fiskevatten. Men vi får aldrig tappa hoppet utan fortsatt streta på i jobbet med att värna fiskerätten och våra fiskevatten.
Men det är sorgsamt när staten inte kan skjuta till det som behövs till kalkningen för att hålla våra vatten friska och produktiva. Framför allt med tanke på att det inhemska fritidsfisket år 2024 enligt SCB och HaV omsatte cirka 6,4 miljarder kronor (totalt 11,2 miljarder kronor med större inköp såsom fiskebåtar och dyrare redskap inräknat). En omsättning som i sin tur medförde ett bidrag till BNP på cirka 1,6 miljarder kronor. Beakta att i dessa siffror är inte den utländska fisketurismens omsättning medräknad, och den är betydande!
Med tanke på näringens bidrag till samhällsekonomin kan man tycka att staten och dess myndigheter borde visa ett större och aktivare intresse för att värna, skydda och bidra till långsiktig hållbarhet av våra vatten så att kommande generationer fortsatt kan njuta av fritidsfisket. Och ska hållbarhet skapas kan inte våra domstolar fortsätta att behandla brott mot fiskelagen som i dag. I detta nummer kan du till exempel läsa om två aktuella fall där gärningsmännen går fria (se sidan 4). Två fall som skickar ut helt fel signaler till allmänheten och som ger ett stort IG i betyg till hur rättsväsendet hanterar brott mot fiskelagen!
Det är dags att samhället ser vår näring för vad den är. Det är en näring som omsätter dubbelt mer än svensk jakt, mångdubbelt mer än yrkesfisket och vattenbruket tillsammans och som står för en betydande del av det svenska friluftslivets totala värde. Det borde ge respekt!
Tony Forsberg, förbundsdirektör Sveriges Fiskevattenägareförbund