Forskare vid SLU har med hjälp av så kallat spöprovfiske och återfångster lyckats räkna ut hur många gäddor det fanns i en vik vid ett givet tillfälle under lekperioden. Forskningen visar också att fångsterna av gädda minskade kraftigt när det fanns gråsäl i området. Gäddorna blev då försiktigare.
SLU och Länsstyrelsen i Stockholms län under sex års tid genomfört en studie med standardiserade sportfiskemetoder, spöprovfisken med den så kallade ReFisk-metoden i Dyviken mellan Utö och Ålö i södra Stockholms ytterskärgård.
I studien märktes fångade gäddor med individuella ID-nummer och släpptes tillbaka. När märkta fiskar fångades igen kunde forskarna, med hjälp av en fångst–återfångstmodell, beräkna det totala antalet gäddor i viken.
Gäddan är stationär
Enligt beräkningarna fanns det under lett år vid lekperioden 2 449 gäddor. De flesta uppehöll sig nära vegetationen längs strandkanten där tätheten var 27 individer per 900 kvadratmeter, för att sedan minska kraftigt längre ut från stranden.
– Det är väldigt intressant att vi kunnat beräkna hur många individer det finns i en vik, det har vad jag vet aldrig gjorts tidigare, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent i Stockholms län och den som utvecklat metoden.
– Studien bekräftar även att gäddan är väldigt stationär, vilket vi i och för sig visste tidigare. Till exempel lyckades vi fånga och återfånga samma gädda tre år i rad på i princip exakt samma plats.
Sälen har stor påverkan
Forskningen visar också att närvaro av gråsäl har stor påverkan på gäddornas beteende. I snitt fångades 27 gäddor men ett år när det var en gråsäl i viken minskade fångsterna vid ett tillfälle ner till noll. Året därpå sattes ett nät upp som hindrade sälen från att ta sig in i viken, men som tillät fisk att passera. Då ökade fångsterna igen.
– Det visar att sälens närvaro påverkar gäddornas beteende väldigt. De blir försiktigare och sämre predatorer vilket i sin tur kan ha negativ påverkan på det lokala ekosystemet, säger Henrik C Andersson.