Havs- och vattenmyndighetens nya bedömningsgrunder för försurning väntas bli klara först i vinter och en ny kalkningsstrategi kommer först nästa år. Det berättar Johan Kling, chef för HaV:s avdelning för vattenresursförvaltning.
De nya bedömningsgrunderna och kalkningsstrategin har dragit ut på tiden. Det oroar flera länsstyrelser som vill ha hjälp med att insatser när kalkningsbidragen inte räcker till allt som behöver kalkas. De nya bedömningsgrunderna tas fram ihop med övriga nordiska länder och England.
– Att arbetet drar ut på tiden beror på att våra gränsvärden för försurning ska motsvara övriga länders gränser. Dessutom behöver vi göra en konsekvensanalys av vad de nya bedömningsgrunderna leder till, säger Johan Kling.
Slutkalkat i naturligt sura områden?
Utgångspunkten i kalkningsförordningen är att det ska kalkas i områden som är antropogent försurade, alltså som orsakats av utsläpp från mänsklig verksamhet. De nya bedömningsgrunderna antas visa att även naturligt försurade områden har kalkats.
– Det innebär att vi kommer att sluta kalka i dessa naturligt försurade områden. Å andra sidan kanske vi behöver kalka mer än de områden som har haft mest surt nedfall, delar av västra Sverige, säger Johan Kling. Dessutom kan vi behöva fortsätta att kalka i naturligt försurade områden som hyser arter som ska skyddas enligt artskyddsförordningen – som flodpärlmusslan.
I fjol fick länsstyrelserna extra pengar för att följa upp effekterna i vatten som slutat kalkas. I år får istället Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, tre miljoner kronor för att följa upp detta.
Ser över hela finansieringen
Havs- och vattenmyndigheten har dessutom ett regeringsuppdrag att se över hela åtgärdsfinansiering, hur man bör fördela mellan till exempel kalkning, mot övergödning eler till restaurering.
– Ska vi satsa 160 miljoner kronor på kalkning som räddar tusen vattenförekomster eller på fysisk påverkan som kanske påverkar 14 000 vattenförekomster? Eller på övergödningsåtgärder eller åtgärder mot miljögifter. Det är inte helt enkla frågor.
En ny spelare att ta hänsyn till är dessutom EU:s naturrestaureringsförordning som antogs i våras. Enligt den ska 90 procent av skadade livsmiljöer har restaurerats till år 2050.
– Det är ju en rejäl utmaning av flera skäl och kan innebära att vi får utökade resurser, säger Johan Kling.