Nyköpingsån ska bli en levande å för fisken, turismen och friluftslivet. Nyköpings kommun har i den nationella omprövningen ansökt om att få riva ut flera dammar och bygga ett omlöp och en yngelavledare förbi det enda kvarvarande kraftverket.
För elva år sedan tog kommunen över ägandet av kraftverken och dammarna i Nyköpingsån för att man ville skaffa sig rådighet över vattnet. Sedan dess har planerna för ån utvecklats och i fjol gick man in med sin ansökan till miljödomstolen.
Inriktningen är att Storhusfallets kraftverk som i dag ger 2,7 GWh el avvecklas och att dammkonstruktion och turbiner tas bort. Även turbiner och dammkonstruktion tas bort vid Fors kraftverk som i dag producerar 1,4 GWh el.
Vid Periodens nivådamm tas klackarna under ytan bort så att vattnet blir än mer strömmande och vattennivån sänks något. Det innebär att fallhöjden blir större och kan nyttjas för ökad energiutvinning vid Hargs kraftverk som blir ensamt kvar.
Hargs kraftverk producerar årligen 4,9 GWh el men beräknas efter effektivisering producera mer. Vid kraftverket byggs fiskpassage, yngelavledare och ett fingaller som ska hjälpa nedströms vandrande fisk förbi kraftverket.
Kommunen vill också att Kristineholms reglerdamm som ligger längre upp i systemet rivs ut och att ån återställs så att fisken kan passera. I stället läggs en sjötröskel vid sjön Långhalsens mynning i ån som minskar risken för översvämningar vid höga vattenflöden.
Dragplåster för hela stan
David Lundevall är markförvaltare på Nyköpings kommun och mycket nöjd med hur kommunens politiker valt att följa EU:s vattendirektiv.
– Genom dessa åtgärder gynnar vi biologisk mångfald, turism och friluftsliv och behåller samtidigt cirka 60 procent av kraftproduktionen. Ån blir ett dragplåster för hela stan i stället för bara den utsmyckning som det är med dagens begränsade möjligheter till nyttjande, säger han. Förutom bättre fiskemöjligheter blir ån även mer tillgänglig för kajakpaddlare och kanotister. Nyköpings kanotklubb är ju en institution i stan, den legendariske kanotkungen Gert Fredrikson kom ju härifrån.
Utmärkt helhetstänk
Nils Ljunggren är regionchef för Sportfiskarna, som förvaltar fisket i ån. Han är imponerad över kommunens hantering av ärendet:
– Nyköpingsån är ett utmärkt exempel på att det går att behålla en miljöanpassad småskalig elproduktion samtidigt som mycket stora ekologiska värden kopplat till rinnande vatten återskapas, säger han och fortsätter:
– Nyckeln till framgång har varit att man verkligen sett ån som en helhet och tänkt igenom vilka värden och nyttor som ska prioriteras längs med olika delar av ån. Det har inte gjorts något i den här omfattningen tidigare i landet, säger Nils Ljunggren.

Historiskt uppväxtområde för ål
Att hindren tas bort på flera ställen och att en del återställs som det var innan dammbyggena innebär att förutsättningarna för bland annat lax, ål och öring förbättras. Området är ett av landets historiskt viktigaste uppväxtområden för ål som nu återskapas nästan fullt ut. De naturliga strömvattenföringarna bidrar också till en bättre reproduktions- och uppväxtmiljö för lax och havsöring.
– Det som i dag är kanske 100 meter funktionell åsträcka för havsvandrande fisk blir istället en mil med varierande strömmande fiskbara vatten och där fisken kan leka och växa upp. Det är en oerhörd förändring bara ur sportfiskeperspektiv, säger Nils Ljunggren.
David Lundevall fyller i:
– Om det blir som vi hoppas kommer det på sikt bli fria vandringsvägar från havet ända upp till sjön Båven som har ett stort bestånd av mal som kanske kan vandra ner här. Dessutom slipper vi att det tuggas ål i turbinerna.
Rimliga förväntningar
Sportfiskarna sätter i dag ut havsöring och lax i ån.
– Förhoppningen är ju att de ska börja reproducera sig i ån igen men vi kommer fortsätta med utsättningarna ett tag framöver. Man måste ha rimliga förväntningar på den naturliga produktionen av framför allt lax, säger Nils Ljunggren.
Ärendet bereds för närvarande av miljödomstolen i Stockholm.
Nyköpings kommun har nyligen också installerat en sälskrämma och sälstaket i åmynningen för att hindra sälen att fortsätta simma upp i ån.


