Svenska myndigheter har medvetet valt att underrapportera Sveriges ursprungliga produktion av ål innan vattenkraften byggdes ut. Det anser biologen och tidigare kommunekologen Ingemar Alenäs i Falkenberg.
– Det gör det lättare för Sverige att uppfylla EU:s ålförordning och riskerar leda till minskade krav på kraftverken när de ska omprövas, befarar Alenäs.
Ingemar Alenäs är en av ålens främste riddare. Många känner säkert igen honom från flera tv-inslag där han inventerar ålar som dödats i vattenkraftverken, på sin väg ut mot havet och Sargasso för att leka och producera nya ålar. Cirka 70 procent ålarna dör i varje i kraftverk de passerar, endast ett fåtal överlever till slut. Dessutom kan inga ålyngel passera uppströms kraftverksdammen
– Det är sorgligt att man tillåts behandla en utrotningshotad art på det här viset, säger han.
Det var också mycket Ingemars förtjänst och hans synpunkter som kommunekolog som gjorde att Falkenbergs kommun för drygt tio år sedan byggde om Hertings kraftverk i Ätran genom att riva dammen och återställa flödet i den gamla naturliga åfåran samt installera ett nytt galler med flyktväg. Satsningen har visat sig samhällsekonomiskt lönsam och kraftverket är i dag kanske landets ålvänligaste.
Få fungerande fiskvägar
Men så ser det inte ut på andra håll. En sammanställning gjord av landets länsstyrelser i fjolvisar att endast högst fyra procent av 1 580 kraftverk har fungerande fiskvägar både uppströms och nedströms.
Ingemar Alenäs är nöjd med att forskningsmyndigheten Formas i sin utvärdering av den svenska ålförvaltningen kom fram till att vattenkraften är det största hotet mot ålens framtid. Men han är besviken över att Formas inte brytt sig om att ta reda på hur stort det ursprungliga svenska ålbeståndet var. Något som är avgörande för att kunna avgöra om och när Sverige eventuellt klarar målen i EU:s ålförordning.
– Om man inte vet hur det ursprungliga beståndet såg ut är det ju omöjligt att veta hur mycket situationen behöver förbättras, säger han.
Målet är att 40 procent av den ursprungliga produktionen ska kunna vandra ut. I dag handlar det endast om någon enstaka procent som lyckas ta sig förbi turbinerna på sin väg mot Sargasso.
Medvetet låg ursprungssiffra
SLU anger att den ursprungliga, jungfruliga, årliga produktionen av vandrande blankål från Sveriges inlandsvatten var 300 ton. En medvetet låg siffra som tyder på ett beställningsverk från de som påverkar ålen, alltså kraftbolagen, anser Ingemar Alenäs.
Han påpekar att det i ålyngeluppsamlare på 1930-talet rapporteras om en årlig insamling av fem miljoner ålyngel i Göta älv och 1,3 miljoner ålyngel i Lagan.
–Krafttag ål räknar ju med att överlevnaden från ålyngel till blankål är cirka 20 procent. En vuxen ål väger cirka 1 kilo. I så fall var den ursprungliga utvandringen minst 1000 ton bara från Göta älv och minst 260 ton bara från Lagan. Det är väldigt märkligt att Formas inte har studerat dessa data.
– Den här medvetet låga ursprungssiffran gör det ju lättare att uppfylla EU:s ålförordning och den svenska ålförvaltningsplanen och riskerar att leda till minskade krav på kraftverken när de ska omprövas, befarar Alenäs.
Fiskerättsägare har förlorat miljarder
Förre SLU-forskaren Håkan Wickström har i föredrag beräknat att det varje år skulle behöva vandra upp mellan 188 och 360 miljoner ålyngel för att upprätthålla en jungfrulig produktion i Sveriges inlandsvatten.
– Om man då räknar med att 20 procent överlever borde vi alltså haft en ursprunglig utvandring på 50 miljoner ålar per år, eller 50 000 ton – inte 300, säger Ingemar Alenäs.
Inför omprövningarna talas mycket om vattenkraftens värde. Han anser att vi i Sverige borde sätta ett värde på ålen som naturresurs – för att kunna jämföra vad som är samhällsekonomiskt lönsamt.
– I finsk lagstiftning är skyddsvärdet av en vuxen ål 3 510 euro, alltså 38 000 svenska kronor. Till detta värde skall adderas värdet som livsmedelsresurs i kristider, turistvärdet, naturvärdet och värdet för landsbygdsutveckling. Om det då var 50 miljoner ålar som vandrade ut varje år blir det åtskilliga miljarder kronor som landets fiskerättsägare har gått miste om, varje år.