Länsfiskekonsulenten i Stockholm Henrik C Andersson är en förkämpe för både fisken och fisket. Han är en förespråkare av fredningsområden och är nöjd att regeringen och andra myndigheter äntligen insett sälars och skarvars påverkan på våra fiskbestånd. Men han vill även se en allmän fiskevårdsavgift i havet och de stora sjöarna. Dessutom efterlyser han regional förvaltning och kraftigt minskade kvoter på strömmingen i Östersjön, om vi ska ha någon fisk kvar att äta i framtiden.
HC, som de flesta kallar honom, har cirka 100 fiskedagar per om man räknar ihop de privata och de i jobbet. I dag, en solig vårdag i början av april befinner vi oss i Askviken på Gålö i Stockholms skärgård för att tillsammans med gäddspecialisten Tobias Fränstam provfiska gädda med spö.
Att spöprovfiska gädda är en metod som HC själv har utvecklat för att mäta fiskbeståndens utveckling. Fisket utförs under april och början av maj när gäddorna leker.
– Att inventera gäddbestånden i ett vatten på annat sätt är väldigt svårt. Nätprovfiske fungerar inte alls och alla andra metoder är väldigt arbetskrävande. Därför hittade jag på det här med spöprovfiske år 2017 i samband med att det skulle tas fram nya fiskeregler längs hela ostkusten, för att ta reda på om fredade områden hade någon effekt på gäddbestånden. Det visade det sig att det hade och ledde till att en stor mängd nya fredningsområden inrättades.
”Briljant metod”
Sedan dess används metoden regelbundet i Stockholm. I Stockholms skärgård proviskas i år ett drygt 20-tal vikar. Det är inom ramen för projektet Levande Vikar som drivs av Stockholms universitet, Östersjöcentrum och BalticWaters. HC ansvarar för den del som avser utvärdering av fredningsområden för fisk och till sin hjälp har han tiotal professionella sportfiskare. Man fiskar i lag om två och två och två dagar i varje vik.
Vattennivå, vatten- och lufttemperatur, siktdjup, vindstyrka, vindriktning och eventuella andra väderobservationer ska anges. Alla gäddor som fångas mäts och vägs och könsbestäms samt märks innan de snabbt får gå tillbaka ned i vattnet. Även typ och storlek av drag protokollförs, liksom hugg som inte lett till fångst.
– Det är en briljant metod, och visar verkligen att det lönar sig att freda områden från fiske under lekperioden, säger HC Andersson. Och under senaste åren har det publicerats flera vetenskapliga artiklar som baseras på metoden.
Självklart yrkesval
Fisket har funnits med sedan tidigt i hans liv. Redan som sjuåring hade han en egen båt i Storsjön i Forsbacka, där hans föräldrar på en ö hade en sommarstuga, som HC i dag tagit över.
Att det sedan blev fiskegymnasium i Bräkne-Hoby och utbildning som fiskeribiolog i Göteborg innan han fick praktik och sommarjobb på Stockholms stads fiskevård.
Det blev efter det ett år hos Sportfiskarna och åtta år på dåvarande Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium i Drottningholm som fiskerikonsulent innan han år 2001 landade som länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen i Stockholms län – där han snabbt startade ett elfiskeprogram till förmån för länets havsöringar.
Viktigt med god kommunikation
– När jag började på Länsstyrelsen hade vi ingen kommunikation varken med fiskevattenägare eller yrkesfiskare så det första jag gjorde var att bjuda in till möten och konferenser där alla olika intressenter fick träffas. I samband med det bestämdes också att vi skulle arbeta med fredningsområden och det har vi gjort sedan dess. I dag råder fiskeförbud under våren i 62 vikar i Stockholms skärgård, varav nio har fiskeförbud året om. Dessutom finns 14 fredningsområden i åmynningar med fiskeförbud under hösten när havsöringen går upp för att leka. Att samverka med alla aktörer inom fisket är min ledstjärna och det är det som är grunden i en ekosystembaserad förvaltning.
De goda kontakterna med fiskets aktörer har även kommit till stor nytta de senaste åren när myndigheterna anslagit medel för att skydda kustfisken från angrepp från säl och skarv. Tillsammans med bland andra Stockholms stad har man sett till att det hittills placerats ut tio sälskrämmor och två sälnät i skärgården och åtskilliga kronor har fördelats för att underlätta jakten på skarv.
Och i år har Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och alla länsstyrelser fått regeringens uppdrag att utveckla förebyggande åtgärder för hur fisket och fisket ytterligare kan skyddas. Ett arbete som HC ska leda för länsstyrelserna.
– Det är förstås bra att regeringen äntligen insett att säl och skarv har stor påverkan på fiskbestånden. Men jag vet inte hur jag ska hinna med att hålla i det. Men jag har en plan och det blir bra.
Vill se en fiskevårdsavgift
HC stormtrivs med sitt jobb och anser att Länsstyrelsen är en fantastisk arbetsplats.
– Förutom när vi nyligen under en kort period hade en landshövding som var helt knäpp och höll på att förstöra hela organisationen. Andra chefer blev rädda och vågade inte säga någonting. Det är hemsk att en enda person kan förstöra så mycket genom sitt sätt att vara.
Hur ser han då på det fria handredskapsfisket i stort?
– Ja, alltså om det inte varit fritt fiske med spö i skärgården så hade jag aldrig flyttat till Stockholm – det är det enkla svaret.
– Men när det infördes var det ju meningen att det skulle finansieras med en allmän fiskevårdsavgift, men det blev ju aldrig så. Därför gillar jag Fiskevattenägarnas förslag om en sådan avgift, kanske 500 spänn om året, som kan användas för förvaltningen av kustvattnen. Sportfisket måste ju också förvaltas, liksom det storskaliga yrkesfisket. Allt fiske påverkar bestånden negativt.
”Usel fiskeriförvaltning”
HC Andersson har alltid vurmat för det småskaliga yrkesfisket och var för åtta år sedan med om att starta Stockholms fiskauktion, så att den fisk som fångas i östra Sverige inte ska behöva skickas till Göteborg för att säljas.
Men i dag är han pessimistisk för kustyrkesfiskarnas framtid. I Stockholms län finns knappt någon yrkesfiskare kvar.
– Det beror ju på att vi länge haft en usel fiskeriförvaltning, fisketrycket har varit på tok för hårt i 40 år. Torsken har fiskats ut och i dag har vi skrämmande låga nivåer av strömming och skarpsill, vilket i sin tur påverkat hela ekosystemet och bidragit till dagens spiggexplosion. Förvaltningen har dessutom skapat en fiskeflotta som inte kan fiska för konsumtion i Östersjön. Det finns inga hamnar eller någon logistik som kan omhänderta landningar på över 1 000 ton i veckan från en enda båt.
– Dagens fiskekvoter bygger ju på exploateringsprinciper som togs fram efter andra världskriget när det var hungersnöd i hela Europa efter andra världskriget. Haven skulle exploateras så bara hårt det gick – det funkar ju inte i dag. Man behöver ju ta hänsyn till fiskens storleks- och åldersstruktur och konkurrensen mellan arter, det görs ju inte alls i dag. Att torsken i Östersjön inte återhämtar sig kan ju vara ett resultat av att det inte finns tillräckligt med mat.
HC har därför länge varit kritisk till det storskaliga trålfisket i Östersjön som bedrivs av åtta familjer från Bohuslän på grund av det pelagiska fiskesystemet som inrättades 2009 för att säkerställa ett ekonomiskt hållbart fiske. Något som han nyligen var med och kritiserade i Uppdrag Gransknings program ”Fisken vi ärvde” i SVT.
Strömming i regeringsförklaringen
Han var också en av de första att varna för den kraftiga minskningen av strömmingsbestånden.
– I början var det ingen som tog mig på allvar och folk ifrågasatte vad jag pratade om. Det var typ 15 år sedan. I höstas nämndes strömmingsbristen i regeringsförklaringen, det ser jag som min förtjänst för att jag tjatat och tjatat.
Men hur ska man då få till en bättre förvaltning och säkra fiskbestånden i Östersjön för framtiden?
– Till att börja med måste det pelagiska systemet som ska omförhandlas 2029 ses över och anpassas till ett fiske huvudsakligen för konsumtion och inte till fiskmjöl som i dag. Kvoterna måste sänkas till lägsta möjliga under säg fem år så att bestånden får en chans att återhämta sig – det tror jag vi kan komma överens om med framför allt Finland och Polen. Dessutom vill jag se en småskalig regional förvaltning.
– Det är både en beredskapsfråga och en hälsofråga. Det handlar om att anpassa livsmedelsförsörjningen till rådande världsläge – vad ska vi äta om all fisk försvinner?
Henrik C Andersson
Aktuell som: Länsfiskekonsulent i Stockholms län
Ålder: 58
Bor: Gröndal i Stockholm
Familj: Gift med Anna Cavallin sedan 1996, tre vuxna döttrar Hilda, Ellen och Saga Cavallin. Tre katter; Daisy, Ester och Nisse.
Utbildning och karriär: Bräkne Hoby folkhögskolas fiskevårdslinje, fiskevårdslinjen i Göteborg och SLU. Stockholms stads fiskeribyrå, Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium,var med och startade en av Sveriges första interaktiva hemsidor – Fiske.nu 1996. Började på Länsstyrelsen 2000 och blev ansvarig för fiskeriet 2002. Invald i KSLA 2012. Diverse priser och utmärkelser genom åren.
Motto/drivkraft: Värna fisken till varje pris. För att vi ska ha något att fiska.
Favoritfisk: Alla fiskarter är fantastiska på sitt sätt. Men jag är väldigt fascinerad av stora hälleflundror. Sedan har jag jobbat mycket med gädda under senare år och det är en fascinerande fisk på många sätt.
Fritidsintressen: Över 100 fiskedagar per år. Vid sidan av fisket är jag intresserad av kultur, musik och politik. Kollar gärna på okända punkband. Odling, att vara självförsörjande på grönsaker på stugan. Gå i skogen och plocka svamp förstås. Och såklart båtar. Tiden är för kort och intressena för så mycket är för stora.
Dold talang: Matlagning. Äter fisk 365 dagar om året så det blir fisk till lunch och middag varje dag.