SLU undersöker i ett regeringsuppdrag om minskad predation från från skarv och säl på torsk, gädda och öring kan bidra till att bestånden återhämtar sig. Predationen ska minska både genom skyddsjakt, forskningsjakt och skrämselåtgärder.
– Sälar och skarvar kan äta stora mängder fisk, men vilken betydelse har deras predation för fiskbestånden? Det är svårare att svara på än många tror. Effekterna är komplexa och varierar mellan arter och miljöer. I den här vetenskapliga studien undersöker vi på ett systematiskt sätt vad som händer när predationstrycket från säl och storskarv minskar, säger Maria Ovegård, miljöanalysspecialist vid SLU och projektledare för regeringsuppdraget.
Jakt och andra störningsåtgärder
I Gävlebukten och Dalälven undersöker SLU hur minskad predation från storskarv påverkar havsöringens återvandring i Dalälven.
Inventeringar av storskarv och andra kustfåglar genomförs i samarbete med lokala ornitologer. Jakt och andra störningsåtgärder sker i samarbete med Sportfiskarna och Älvkarleby sportfiske vid flera skarvkolonier, bland annat vid Rudsjön och Kastsjön i Gävle.
Minska både skarv och knubbsäl
I det så kallade 8+fjordar (området innanför Orust och Tjörn) planeras en minskning av både knubbsäl och storskarv för att undersöka vilken effekt det får på bestånden av stor rovfisk.
Fokus ligger på torsk, där beståndet är kraftigt försvagat och inte visar några tydliga tecken på återhämtning trots mer än ett decennium av fiskeregleringar.
Hur påverkar säl gäddan?
I Stockholms skärgård och i Blekinge skärgård undersöker SLU, tillsammans med bland annat länsstyrelserna i Stockholm och Blekinge och Linnéuniversitetet, hur gädda påverkas när närvaron av säl minskar.
Här används olika åtgärder, som sälskrämmor och fysiska hinder, för att förhindra att sälen kommer in i de grunda vikarna.
Läs mer hos SLU här!
