Antalet häckande skarvar har exploderat i Stockholms innerskärgård de senaste åren. Stockholms läns fiskarförbund har i år fått tillstånd att oljera drygt 2 200 skarvägg på två platser i Danderyds och Österåkers kommuner. Våra Fiskevatten följde med på ett besök.
Hundratals skarvar lyfter motvilligt när vi närmar oss Östra Trälhavsgrundet i Österåkers kommun i Stockholms stads tillsynsbåt.
Vi möts av en spöklik värld, närmast en öken, när vi stiger i land. De flesta träd är döda och såväl träd som stora delar av marken är färgad vit av skarvens frätande avföring, som kan liknas vid det kväverika gödningsmedlet Guano som tidigare användes i Europa.
Det har ännu inte börjat lukta men vartefter temperaturen stiger och avföringen börjar jäsa stiger en vidrig stank runt hela ön. De hundratals bona och de vassa snåren av slånbär och nypon som fastnar i byxor och jackor när man försöker ta sig fram bidrar till den spöklika känslan.
Tätaste skarvbestånden
Det var för tre–fyra år sedan som skarvinvasionen i området expanderade kraftigt och Stockholms stad som ansvarar för fiskförvaltningen i länet insåg att något måste göras. Björn Söderberg är fiskekonsulent på Stockholms stads fiskevård:
– Den här delen av innerskärgården har några av länets bästa lek- och uppväxtplatser för rovfisk och är fredade. Samtidigt häckar drygt 60 procent av skärgårdens skarvar här. Det känns självklart att åtgärder måste sättas in här.
Redan i fjol bedrevs skyddsjakt i området och i år har 333 av 500 skarvar fällts vid ankomstjakt. Till i år har Stockholm stad även fått rätt att såga ned träd och flytta ned bon på marken för att lättare komma åt vid oljering. Flera bon är fortfarande för höga för att komma åt men de flesta skarvar häckar här i nåbar höjd
Att oljera skarvägg innebär att äggen doppas i olja som gör att äggets porer täpps till och att fostren kvävs. Oljan är blåfärgad för att man ska veta vilka ägg som redan är bearbetade.
De första besöken på grundet gjordes två veckor tidigare men då hade äggläggningen knappt kommit i gång. Sedan dess har det hänt mycket, i de flesta bon ligger det tre-fyra ägg och i vissa ända upp till fem-sex ägg.
Vart sjunde bo lämnas orört
Urban ”Skarvbane” Törnqvist, känd skarvjägare, Teodor Wilson, viltvårdare i Österåkers kommun och Johan Zibelle sköter oljeringen medan Björn Söderberg och kollegan Oliver Karlöf antecknar och sköter protokoll. Allt ska dokumenteras. Samtidigt går Leonard Brunner runt hela ön och sprutar grön målarfärg på vart sjunde bo – minst 15 procent av alla bon ska lämnas orörda.
För att komma åt de flesta bona tvingas Urban och Johan kliva på stegar medan Teodor oljerar de ägg som går att nå från marken. Alla har på sig skyddsoveraller mot färgen och fåglarnas spillning. I flera av bona ligger halvsmält fisk, mest mört, som skarven spytt upp för att kunna fly när vi steg i land.
Efter två besök på trälhavsgrundet och ön Västerskär i Stora Värtan har man bara hunnit oljera knappt 1 000 av tillåtna 2 200 ägg. Ett besök två veckor senare återstår.
– Vi kommer förmodligen inte fylla kvoten om det inte händer något exceptionellt de närmaste veckorna säger Björn Söderberg.
Länsstyrelsen i Stockholm var först i landet med att ta fram en skarvförvaltningsplan. Målsättningen är att halvera antalet häckande par från ursprungliga 8 000 ned till 4 000. I fjol räknades till 5 100 bon i skärgården, 1 400 bon i Mälaren och nästan 900 bon i två insjöar. Sedan skarvplanen togs fram har allt fler skarvar etablerat sig på dessa platser.
Vill se fler proaktiva beslut
Stockholms stad har ett bra samarbete med Länsstyrelsen som via viltskademedel från Havs- och vattenmyndigheten bland annat tillhandahåller ammunition och material till jakten. Men Björn Söderberg vill gärna se mer offensiva beslut från Länsstyrelsen, det gäller för övrigt alla landets länsstyrelser.
– Tyvärr reagerar länsstyrelserna först när skadan redan är skedd och fiskbestånden redan påverkats. Vi vill att de ska vara mer proaktiva och att vi ska få jaga även innan skarvarna etablerat sig. Vi har bland annat försökt få jaga i en gammal hägerkoloni där skarvarna börjar slå sig ned, och det är risk att det blir en koloni. Men fått nej. Det gäller också att vara beredd med snabba beslut när skarvarna förflyttar sig till Mälaren och insjöarna. Det gör de när fisken försvinner där den varit tidigare.
– Framför allt vill vi se fler beslut som är kopplade till vårens häckning, – oljering och ankomstjakt har visat sig mest effektivt för att decimera bestånden. Att skjuta årsungar på hösten är bara onödigt jobb eftersom hälften ändå dör under vintern, säger Björn Söderberg.
Hans Hellberg