De kämpar för att minska beståndet av signalkräfta för att få tillbaka öringen.
Vattnet i Åvaån har sitt ursprung i från Tyresta nationalpark i Stockholm och rinner sedan ut i skärgården.
– Ån är viktig, för där finns grunden för det avelsprogram vi arbetar med kring öringen, säger Oliver Karlöf, fiskerikonsulent vid Stockholms stad.
Han berättar att det finns tidsserier för uppvandringen av havsöring och smolträkning som inte finns på någon annan plats i länet. 2018 hände något som förändrade situationen.
– De skulle renovera en damm, men släppte för lite vatten och delar av ån torkade ut.
Resultatet blev att många fiskar dog. Några år senare kunde de se att smolten minskade och i stället ökade kräftorna kraftigt.
Uttorkning slog ut fisken
Teorin är att uttorkningen slog ut många fiskar, men att kräftorna överlevde. Kräftorna fick ett övertag och kunde sedan äta upp yngel och rom från de fiskar som gått upp i ån och lekt.
– Därför har vi nu i tre år reduktionsfiskat ganska hårt. Vi fiskade upp mer än 25 000 kräftor per år. Det är enorma mängder, säger Oliver Karlöf.
Han fortsätter:
– Första gången vi lyfte upp burarna var det 30–40 kräftor i varje bur och burarna låg på cirka 20 meters mellanrum. Det var helt groteskt och det var uppenbart att det inte var normalt.
De har då ändå inte lyckats ta de allra minsta kräftorna, utan endast kräftor som är större än cirka 4 centimeter.
Smolten kommer tillbaka
Efter tre år kan de nu se att smolten börjar komma tillbaka.
– Det är långt ifrån så bra som det varit, men det är en fantastisk förbättring.
De ser också att mängden kräftor minskar. Förra året fiskade de upp 567 kg och i år blev det 337 kg. De kommer även att fortsätta reduktionsfisket nästa år.
Arbetet är ganska arbetskrävande, men de har hittat ett bra sätt att få hjälp. Allmänheten erbjuds att hjälpa till med arbetet under en dag och som tack får deltagarna ta med sig några kräftor hem. Den större delen av kräftorna har dock malts ned till foder.
Under fisket upptäcktes något annat som många inte tänker på.
– Vi hittade kräftor en bra bit ut i brackvattnet utanför ån, säger Oliver Karlöf.
Han menar att det är viktig kunskap vid kusten, då kräftorna kan förflytta sig från en å till en annan via havet.

