Den kommande omprövningen av vattenkraften i Gullspångsälven nedre delar kan avgöra framtiden för den akut hotade unika Gullspångslaxen. Även Gullspångsöringen lever farligt.
Gullspångslaxen, Gullspångsöringen och flodpärlmusslans framtid är i fokus när de 16 vattenkraftverken i prövningsgruppen Gullspångsälven nedre ska lämna in sina ansökningar om förnyade miljövillkor till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg senast den 1 april.
I dag återstår endast en spillra av den en gång så talrika laxstammen och arten riskerar i princip att försvinna när som helst, säger Fredrik Nilsson, projektledare på enheten för vatten- och fiskprojekt på Länsstyrelsen i Västra Götaland som följt laxen under flera år.
Behövs minst 800 lekande individer
– All övervakning bekräftar att laxbeståndet är väldigt svagt och har varit svagt länge. I snitt handlar det om 20 till 40 vuxna honor som leker varje år och kanske 200–300 smolt som vandrar ut i Vänern, i vissa fall är det ännu sämre. Med så få fiskar försämras genetiken och hela beståndet blir mera sårbart för exempelvis sjukdomar, säger Fredrik Nilsson. Vi har bedömt att det krävs cirka 800 lekande individer för att trygga en genetiskt effektiv population.
En gång i tiden hade Gullspångslaxen sitt utbredningsområde ända upp till Hällefors, sju-åtta mil längre upp i älven. Sedan början av 1900-talet, då Gullspångs kraftverk byggdes, kan laxen inte längre ta sig förbi och får hålla till godo med reproduktions- och uppväxtområdena i Åråsforsarna – som dessutom har varit och är hårt påverkade av låg minimitappning och kraftverkets korttidsregleringar. Gullspångsforsen öppnades 2005 och utgör ett tillskott av lekområde som inte är direkt påverkat av korttidsreglering.
I framtiden är förhoppningen förstås att laxen ska kunna återvända till sina naturliga lekområden uppe i älven men på kort sikt vill Länsstyrelsen i Västra Götaland prioritera åtgärder vid Gullspångs kraftverk – tills stammen blir livskraftig igen.
Det handlar framför allt om:
- tappningsställare för ekologiskt bättre flödesdynamik i Gullspångsälven
- minskade effekter av korttidsreglering
- ökad minimitappning både i Åråsforsarna och Gullspångsforsen
- ökat flöde i Åråsforsarna under höst och vår för att gynna uppvandring av lax på hösten och smoltutvandring på våren samt begränsa uppvandring av rovfisk
- anläggning av en biokanal mellan sjön Skagern och Gullspångsforsens övre del samt
- restaurering och utökning av lek- och uppväxtområden i Åråsforsarna och Gullspångsforsen.
Minska korttidsregleringar
– Rent teoretiskt går det kanske att bygga fiskvägar förbi alla kraftverk men sannolikt skulle effekten av det inte vara så stor på kort sikt. Därför vill vi först se till att förbättra lekmöjligheter och uppväxtområden i nedre delen av älven för att uppnå bevarandemålet om 800 lekfiskar, förklarar Fredrik Nilsson.
Åråsforsarna är i dag det huvudsakliga reproduktions- och uppväxtområdet för laxen, men forsarna är hårt utsatta av kraftverkets korttidsregleringar.
– Med dagens korttidsregleringar kan vattenståndet i forsarna öka eller minska med 60–70 centimeter på bara någon timme. Det säger sig självt att det orsakar problem under leken men också försvårar laxungarnas möjligheter att hitta och behålla trygga uppväxtplatser.
– Kraftbolagsägaren (Fortum) har nyligen börjat mjukstarta körningarna av turbinen så att vattenståndet förändras lite långsammare de första minutrarna. Det är dock långt ifrån tillräckligt.
Ökad minimitappning
I dag är minimitappningen i Åråsforsarna nio kubikmeter per sekund och i Gullspångsforsen tre kubikmeter per sekund. Länsstyrelsen vill att minimitappningen i Åråsforsarna ska öka till 15 kubikmeter per sekund, varav omkring nio kubikmeter via Gullspångsforsen.
– En ökad minimitappning skulle ge 15 procent mer lämpliga habitat för laxungarna att vistas i. Vi har beräknat att det skulle behövas ytterligare drygt tre hektar habitat för att närma sig bevarandemålet. En ökad minimitappning bidrar också till minskad konkurrens från abborre och karpfiskar och minskar predationen från gädda, anser Fredrik Nilsson som också hoppas att ett gammalt utlopp från kraftverket kan byggas om till ett lek- och uppväxtområde. Det bör även finnas plats för en biokanal från dammen och ner till Gullspångsforsen nedanför.
– Det skulle kunna ge den nödvändiga utökningen av uppväxthabitat för laxynglen. På sikt, när laxbeståndet har stabiliserats, kan kanalen förlängas och öppnas så att fiskarna åter kan ta sig in i sjön Skagern och vidare upp i systemet.
Inte orimligt
Länsstyrelsen vill också se ett stabilt flöde på upp till 60 kubikmeter per sekund i Åråsforsarna under hösten när laxen vandrar upp för lek och på våren när smolten vandrar ut.
– Då vill vi se att kraftverket under fyra till sex veckor har en stabil körning och att man inte korttidsreglerar under den perioden, menar Fredrik.
För första gången på flera år ser han positivt på laxens framtida möjligheter.
– Vi vet ju inte hur Fortums ansökan kommer att se ut men det känns inte orimligt att kunna genomföra det vi begär. Och i så fall tror jag det kan ge tillräckliga effekter för att bevara laxpopulationen, säger han. Och det som är bra för laxen är också bra för Gullspångsöringen.
Hotad Gullspångsöring
Daniel Bergdahl är vattenvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Örebro län, där 15 av de 16 kraftverk som nu ska prövas ligger. Länsstyrelsen anser att det behövs generella miljöhänsynsåtgärder vid samtliga kraftverk – det handlar om fiskvägar uppströms och flyktvägar för nedströmspassage, fingaller, ökad minimivattenföring samt anpassningar av regleringen i sjöarna.
Åtgärder som framför allt kan ge den starkt hotade Gullspångsöringen en chans att återhämta sig.
– Det finns i dag små bestånd av riktigt stor öring (80–90 centimeter) i flera sjöar utmed hela älvsträckan men problemet är att de är isolerade från varandra, inte kan vandra för att nå lekområden och för att älven är uppdämd på långa sträckor – 3 kilometer av huvudfåran är torrlagd.
Gynnar fler arter
Instängda öringar i bergslagen är bland de mest inavlade i Sverige, säger Daniel Bergdahl. Men om vi kan få tillräckligt med vatten i det som i dag är torrfåror kan det bli riktigt bra för öringen.
Att öppna upp vattendragen skulle också gynna andra arter som ål, flodnejonöga, siklöja, id, vimma och inte minst flodpärlmusslan.
– Inom prövningsområdet finns det cirka 130 000 flodpärlmusslor i fyra–fem vattendrag. Målet är att dessa bestånd ska bli livskraftiga men i dag sker knappt någon föryngring. Vi har också planer på en del åtgärder uppströms för att gynna laxen. En gång i tiden har den ju vandrat ända upp till Hällefors kommun.
Restaureringsarbeten med att riva en del dammar och röja bort andra vandringshinder har redan påbörjats i flera biflöden till älvarna. Daniel Bergdahl hoppas få med sig kraftbolagen på att öppna huvudfåran igen.
– I samverkan har de mindre kraftverksägarna varit tillmötesgående och pratat om konkreta lösningar. Ju större man är, desto mindre har man redovisat i samverkansprocessen. Vi vet väldigt lite vad de större kraftbolagens ansökningar kommer att innehålla och de äger ju hälften av de kraftverk som ska prövas. Det är ett stort problem och kommer sannolikt förlänga domstolsprocesserna jämfört med om vi hade haft en dialog om miljöåtgärder.