Hässleholms kommun bedriver sedan många år så kallat reduktions- eller vårdfiske efter vitfisk för att få Finjasjön i god ekologisk status med god vattenkvalitet samt minska riskerna för algblomningar sommartid. Mellan 50 och 70 ton vitfisk landas varje år.
Det är bitigt i luften en sen novemberdag men regnet håller sig än så länge borta över Finjasjön. Den långa tunga ringnoten vevas sakna in med hjälp av ett spel som drivs av en diesel/bensinmotor på den specialbyggda flotten. Då och då måste Mats Bengtsson och hans kollega Hampus Karlsson hjälpa till att dra i noten så att den lägger sig rätt på flotten. I slutet av den 300 meter långa ringnoten väntar en 15 meter lång fångstsäck där fisken samlas när noten dra upp.
Basen i verksamheten
Mats Bengtsson, yrkesfiskare och ordförande i Finjasjöns fiskevårdsförening sköter genom sitt företag Viltgården Långaröd AB sedan åtta år reduktionsfisket i Finjasjön på uppdrag av Hässleholms kommun. I företaget driver han också ett vilthägn i Osby och arrangerar jaktevent, framför allt med vakjakt på vildsvin vid åtel.
Reduktionsfisket är basen i verksamheten och pågår stora delar av året. Målet är att plocka upp så mycket vitfisk som möjligt, huvudsakligen braxen och mört men även en del sutare och sarv. I januari och februari när isen oftast ligger på sjön fångar han mört i Tormestorpsån som mynnar ut i sjön.
– Mörten gör sin vintervandring upp hit och då står den så tätt att man kan håva upp fisken från land. Ett år tog jag över 20 ton mört där, säger Mats Bengtsson.
Uppväxt med reduktionsfiske
Under våren och sommaren fiskar han med bottengarn men under hösten är det ringnot som gäller. Han och kollegan Hampus ger sig ut tidigt på morgonen för att med hjälp av ekolod leta upp var fisken befinner sig och noten läggs ut där det verkar vara gott om fisk. Noten får sedan ligga i några timmar innan den vinschas in långsamt, det tar flera timmar.
– Genom att vi vinschar in långsamt kan fiska hela tiden simma själv in i fångstsäcken och riskerar inte att skadas på vägen.
Mats Bengtsson är mer eller mindre uppväxt med reduktionsfiske. Fisket har bedrivits i Finjasjön ända sedan han var liten och följde med sin pappa som då deltog i reduktionsfisket.
– På den tiden var det ännu mer fisk och det fanns bland annat nånting som kallades Mörtkampanjen då min far tog så mycket fisk att det inte var vettigt, säger han.
Ambitionen är att vara ute så gott som varje vardag när vädret så tillåter. Det kan blåsa rejält på Finjasjön och då går det inte att hantera noten. I övrigt ligger fisket egentligen bara nere en stund på våren när kiselalger invaderar sjön, det brukar vara strax efter mörtleken och i samband med braxenleken.
300 kilo fisk i säcken
Snart är hela noten upptagen och Mats och Hampus hjälp åt att få fångstsäcken på rätt plats så att inga fiskar kan smita. Sedan börjar Mats håva upp mängder av glittrande och sprattlande fisk och tömmer fångsten i den öppna båten som används för att transportera fångsten intill land. I båten står Hampus och ser till att rovfisk som gös, gädda och abborre snabbt får gå tillbaka ned i sjön.
Hela båten fylls snart med mört, braxen och sutare och det blir svårt att sätta ned foten utan att trampa på någon fisk. Dagens fångst är drygt 300 kilo utöver den rovfisk som fått gå tillbaka.
Tanken är att all fisk som tas upp ska behandlas som en resurs och inne vid land väntar ett par på att ta del av fångsten gratis. Det ska bland annat lagas surmört. Den fisk som inte tas om hand som mat blir biogas i energiverket.
Hittills har Mats fått betalt både i form av ett fast arvode plus per fångad vikt. Men nu verkar det som att kommunen enbart vill betala per vikt.
– Det känns ju dassigt eftersom jag har en rad fasta kostnader som flotten, båten och bensin.
Transporterar ål
Mats ansvarar också för Finjasjöns ålprojekt som varit igång i fyra år. Den ål som anses vandringsbenägen transporteras och släpps nedströms Torsebro kraftverk i Helge å.
– Det finns ju ett par sjöar till nedströms innan de når havet där de kan stanna om de inte skulle vara vandringsklara och de slipper i alla fall hamna i turbinerna. I förfjol flyttade jag strax över 300 kilo men i fjol var det sämre på grund av ett virus verkar sprida sig bland ålarna.